Jaqui

Kan inte förmå mig att gå och sova. Det var som om jag helt plötsligt fick hur mycket energi som helst. Har sprungit runt i lägenheten och plockat och städat, samtidigt som jag kastat boll med Smulan. Vet inte vad som flugit i mig. Vet att jag egentligen borde sova. Men jag vill inte.

Känner att tårarna finns där innanför ögonlocken. Men jag gråter inte. Jag är inte den typen. Att gråta är ett tecken på svaghet. De få gångerna jag gråter, ja då har jag fått en jobbig chock av något slag. Men inte idag.

Jag visste så väl att det kommer att komma. Jag vet så väl att det är en del av livet.
Så istället för att vara ledsen och tillåta mig själv att släppa en enda tår, springer jag runt som en tok och söker sysselsättning för att slippa tänka.
Jag är vuxen nog att veta att det är okej att vara ledsen ibland. Att det är okej att gråta när man behöver det.
Men jag gråter inte. Det vore som att släppa garden och tillåta mig själv att bli träffad. Istället skjuter jag över sorgen på att jobba, det är det enda rätta. Då slipper man känna. Man slipper tänka.
Man slipper tårar...